Meanwhile, back at the farm...

Skypade med Fanny och Gabriel idag. Det har äntligen börjat töa i Stockholm tydligen. Medan vi pratade med dem blev Meck bortförd av massageflickorna...

Snart dags

Nedräkningen har börjat för att lämna trygga Kho Lanta och Summer House. På måndag eller tisdag far vi till Krabi där vi tar in hos Henning och Finn på Café Europa och sedan får vi se vart vi tar vägen. Till en barnvänlig strand blir det förhoppningsvis, med kompisar till Olle. Just nu är här massor av killar i hans ålder och det känns tråkigt att åka, inte bara av den anledningen förresten. Vi känner alla i personalen och här känns verkligen som hemma. Meksiiii får gärna stanna, har de meddelat. Många thailändare kommer att gråta när han lämnar resorten.
Vi har hunnit med att besöka Mu Kho Lanta National Park, längst ned i söder, en utflykt vi främst förknippar med chipssugna apor. De var riktigt aggressiva och snabba, vi hade inte en chans när de kom sättande mot våra plastpåsar med matsäck. I parken gick vi en 2 km lång vandringsled genom regnskogen, över stock och sten och halvruttna broar. Olle och kompisen Emanuel ledde vårt sökande efter apskatten och höll ångan uppe under promenaden som var ganska krävande i hettan. Belöningen var ett dopp på i det poolgröna havet med kritvit sandstrand. Man måste springa över sanden ned till vattnet för att inte bränna fötterna.

Relax Bay är en annan favorit. Lite mer Thailand, lite mer cool musik, lite svängigare strand, lite färre barnfamiljer, mycket bättre mangojuice. Meksiii blir helt galen och kan svepa två glas om han får. Imorgon söndag ska Jan på matlagningskurs, Lilla Mor är en lazy partner som dyker upp när maten är klar. Ja, och sedan är det måndag och dags att åka vidare. Eller tisdag kanske..

Ett hårt liv

Det gäller att ligga i när man är i Thailand.
Man måste ju se till att speedbåtarna får kunder så de kan fortsätta åka ut till öarna med kristallklart vatten, man måste äta på de olika restaurangerna så de slipper kasta bort den goda maten, det är viktigt att handla billiga kläder på marknaden för att hålla igång konsumtionen och inte minst är det av vital betydelse att stödja transportsektorn genom att åka tuktuk.

Allt detta gör vi givetvis. Vi badar, äter, slappar, klär oss i den lokala klädedräkten, vi besöker nationalparker, åker tuktuk och promenerar lojt på stranden i solnedgången. Vi testar lokala ölsorter och provbadar på olika stränder för en jämförande studie. Vi tar till och med lektioner i thailändsk matlagning för att ytterligare kunna sprida kulturen när vi är hemma igen i Sverige. Allt detta gör vi. Oj, det är snart dags för lunch. Nu blev det körigt.

En liten tävling

Kan du hitta varanen?

En vecka till i Koh Lanta

I morgon har vi varit på Koh Lanta i tre veckor redan och det är inte klokt vad tiden går fort, trots att den går så sakta. Vi stannar en vecka till på Summer House, därefter fortsätter vi till Krabi dit Ullis kommer den 7/3 och stannar en vecka.

Vi har acklimatiserat oss och tar dagen som den kommer. Jan får thaimassage varje dag och ses smyga runt i thailändska fiskarbyxor.
Även Olle har fiskarbrallor och är kompis med alla på resorten samt några till. Han är berömd för sin kapsylsamling och har nu så många att vi snart måste införa sanktioner. Häromdagen kom personalen från grannkrogen och gav honom en kasse full som de hade sparat åt honom.

Lilla Mor har utvecklat ett sarongberoende och byter färg på tånaglarna oftare än snöovädren drar in över Sverige. Dagens färg är signalcerise, även Max har fått tånaglarna målade i samma färg, men det var ett busstreck från massagegänget snarare än en önskan från de blida föräldrarna :-).

Max slutligen är den mest asiatiske av oss alla och är personalens gullegris. Han plockas ur barnstolen och barnvagnen och bärs runt med ett ständigt leende på läpparna. Max är härligt veckig och personalen ropar MEEEKSSIIIIII (med gäll röst) eat evely tajm, eat evely däääääj!

Lika som bär

Poolvatten eller havsvatten?

Saker man inte bör göra

Varför blir jag inte förvånad när den bästa av läsekretsar vill veta vad man INTE bör göra..? :-)
Okej, här kommer listan.

1. Låta bli att kolla flygbiljetterna. Vi upptäckte inte förrän i Bangkok att flygbolaget avbokat vår flight till Krabi, dock utan att betala tillbaka pengarna. Frågan löste sig efter några samtal men framkallar en dos ondska.
2. Köpa någonting oprutat. Säger försäljaren 100 baht kan du vara säker på att 50 baht också är ett för högt pris.
3. Dricka kranvattnet.
4. Åka på snorkelutflykt den 14 februari 2010. Då sammanfaller Valentine med det kinesiska nyåret plus att det är en söndag. Resultatet är Många Kineser i Vattnet.
5. Vistas utomhus utan SPF 50.
6. Äta frukost, lunch eller middag om du har bråttom.
7. Surfa på nätet med ett prepaid-card utan att logga ut efteråt. Att stänga av datorn loggar inte ut dig automatiskt utan du surfar upp ditt kort utan att du har en aning.
8. Powerwalka på stranden när du precis skurit upp foten.

Myror i datorn

...Det kryper ut en massa små små röda myror ur datorn när vi använder den.. Är detta början på slutet? Blir det myrornas krig snart på skärmen? ...Hmm.....

Nattmarknad i Saladan

Tio kvällar håller den på, Saladans årliga nattmarknad. Det är här man hittar thailändarna; de svenska familjerna med barnvagn är (äntligen) i minoritet. I tälten säljs allt man behöver och inte till prutbara priser och ackompanjerat av ett öronbedövande skrän: leksaker, klockor, jeans, skor, DVD-er, smycken och hårspännen, allt i en salig röra. Kl 22 börjar kommersen komma igång och det är härligt att ströva runt i den ljumma kvällen.


Ett hörn av området ägnas åt mat. Här kan man köpa det mesta, inklusive rostade gräshoppor och larver. Nästa gång kanske vi slår till på en strut.

En grisig historia

Den lokala marknaden erbjuder prisvärda basråvaror utan tillsatser.

Olles kapsylsamling

De Onda och de Goda gör sig redo för den sista striden...

En nära tuktuk-upplevelse

Igår gjorde tittade vi lite närmare på Koh Lanta och hyrde en tuktuk med chaufför en hel dag. Ur trafiksäkerhetssynpunkt ett kanske inte helt lyckat val, men vad gör väl det. Med paraplyvagnen hopvikt bakom chauffören fick vi alla plats och puttrade i sakta mak runt ön.


Vagabond har en trevlig guidebok om Thailand och i den hittade vi en restaurang i öns huvudstad, The Old Town. Serveringen är byggd på pålar i ett mangroveträsk och medan vi åt förvandlades ebb sakta till flod. Vi fick en fantastisk squidsallad bland annat, och en mango juice vi kommer att drömma om resten av våra liv.

Efter ett depåstopp i en riktig turistfälla (view point restaurant mitt på ön ungefär) där vi drack Thailands förmodligen dyraste kaffe, fortsatte vi med elefanttrekking och grottutforskning. Vet inte om elefanten var trött eller ej lämpad för uppförsbackar, men fort gick det inte. Slowly slowly pustade han sig uppför djungelstigen alltmedan skötaren ropade HOIJ! HOIJ! Betyder gå, ifall du nån gång stöter på en elefant.
Jan och Olle utforskade sedan grottorna medan Lilla Mor och Mackan lämnades åt sitt öde i en hängmatta i djungeln, omgivna av rasslande, kvackande, skvirrande och pipande läten. Bortsett från att inga spännande djur dök upp var det rätt så likt ett avsnitt ur Living Djungle med David Attenborough.

En liten life-style-bild

Tre lyckliga killar i Koh Lanta.
(Obs. Personerna på bilden HAR badbyxor på sig.)

En liten spa-ning

Som anställd i spa- och skönhetsbranschen är Lilla Mor alltid i tjänst. Därför har jag idag avverkat inte mindre än två stycken behandlingar. Fish Massage känns som en sprittande nyhet - efter en snabb fottvätt stoppar man helt enkelt ned sina fötter i ett akvarium med massor med småfiskar som genast hugger in.

Det kittlar lite i början och känns som att bada i ett bubblande ramlösabad. Det gäller dock att fiskarna är hungriga och inte mumsat på feta turist-ostkanter hela morgonen. Mina fiskar var jättemätta och simmade lojt omkring. En del föredrog till och med sina döda kamrater framför mina välpedikerade i-landsfötter. Efter en stund blev det dock ledigt i ett annat akvarium och jag fick sänka ned fossingarna i Den Stora Pirayabassängen. Inom tre sekunder satt det en hel klan och mumsade. Efter 20 minuter är det klart och man promenerar hem med lystriga fötter, åtminstone fram till sandstranden som man måste korsa för att komma hem.

Slow Living

Den veckige lille maharadjan.

Saladan

På promenadavstånd från vår strand ligger fiskebyn Saladan. En huvudgata som kantas av dykcenter, drugstores, livsmedelsaffärer, fruktstånd, motorcykeluthyrare, tuctucs och restauranger och pubar. Huvudgatan slutar i en t-korsning och på den tvärgående gatan trängs fiskrestauranger där man äter gott för en billig penning. Vi hörde nästan bara svenska och de övriga gästerna på vår restaurang var också svenskar. I kioskerna kan man köpa Aftonbladet, Expressen och svenskt lösgodis. Men trots detta känns byn faktiskt inte alltför turistisk utan genuint trevlig. På söndag morgon är det marknad som vi tänkte besöka.

Slow Food

Vi börjar sakta gå ned i varv. Vi går långsamt (omöjligt att gå snyggt med värdighet i den här värmen) och vi gör ett projekt om dagen. I tisdags till exempel flyttade vi, från en liten bungalow längst bort i resorten till en liten bungalow bredvid receptionen. Nu har vi krypavstånd till poolen och frukosten samt även en sk havsglimt.

Vi äter också långsamt, och har börjat inse vad Slow Food är. Maten kommer så småningom, men sällan samtidigt. Och det är inte alltid man får koppar till frukostkaffet, och så vidare. Men vad gör det när man sitter i skuggan med havet framför fötterna funderar på vad man ska göra på eftermiddagen. Bada i poolen eller i havet. Blå eller brun bikini. Nötter eller chips till ölen...

Dagens projekt är internetuppkoppling. Man köper ett kort för 100 buppsingar och då får man surfa i två timmar. Det är inte alltid det funkar när man har tid, men då väntar man lite. Slow living, for slow people.

King Fu

En liten action-bild.